Upprop av författare och översättare gällande EU-direktiv om den digitala inre marknaden

16.10.2017 kl. 15:45
Artikel 12 i förslaget till Digital Single Market-direktivet är ett hot mot författarnas och översättarnas upphovsrätt, avtalsfrihet och inkomst.

Litauens, Lettlands, Estlands, Norges, Sveriges, Finlands och Danmarks upphovsmakare samt de organisationer som representerar dem motsätter sig DSM-direktivets förslag COM/2016/0593 artikel 12. Artikeln, som berör förläggarnas rätt till kompensation, är i konflikt med upphovsrättens grundprincip och ett hot mot författarnas avtalsfrihet och inkomst. Istället för att förbättra situationen på den europeiska digitala inre marknaden så skulle direktivet få förödande effekter i många länder.

Direktivförslaget bör förkastas eftersom:

Artikel 12 skulle vara emot upphovsrättens grundprincip

Upphovsrätten tillfaller alltid en person det vill säga upphovsmakaren. Upphovsmakaren har rätt att besluta om att ge över upphovsrätten och att ingå avtal med förläggare. Direktivet skulle frånta upphovsmakaren denna rätt och automatiskt ge förläggarna en del av upphovsrätten. Det här är i strid med grundprincipen för upphovsrätt.

Artikel 12 skulle radikalt begränsa avtalsfriheten

Upphovsmakaren är alltid den svagare avtalsparten. Artikel 12 skulle ännu ytterligare försvaga författarens ställning i förhållande till förläggaren. Det är oacceptabelt att via lagstiftning försätta den ena avtalsparten i en svagare position. Tvärtom så ska lagstiftaren försvara den svagare parten.

Artikel 12 skulle försvåra författarnas inkomstmöjlighet

I många länder tillfaller ersättningar för verkets användning upphovsmakaren. Enligt förslaget i artikel 12 så skulle en del av biblioteksersättningen tillfalla förläggarna. Det här skulle försätta författare och översättare i ekonomiskt trångmål. I alla nordiska och baltiska länder samt i många andra europeiska länder har biblioteksersättningen alltid tillfallit upphovsmakaren.

Artikel 12 skulle rubba förhållandet mellan upphovsmakaren och förläggaren och hela bokmarknaden

Artikeln är ett hastverk som helt saknar konsekvensbedömning för hela bokmarknaden, för upphovsmakarna och för förläggarna. Istället för att strömlinjeforma den digitala inre marknaden så skulle artikel 12 tvärtom rubba konkurrensförhållandena och innebära att allt flera själva skulle ge ut sina verk, utan förläggare.

Terminologin i artikel 12 är motstridig och oklar

Om direktivet godkänns i sin helhet så medför det stor oklarhet lagstiftningsmässigt. Direktivets artiklar är tolkningsbara och står i strid med varandra.

Artikel 12 skulle vara svår att omfatta i praktiken

Det skulle bli väldigt svårt att i praktiken implementera artikeln. Onödiga kostnader skulle uppstå då det för varje verk enskilt måste fastställas vem som är berättigad till ersättning till verket och till en hur stor del.

Artikel 12 är problematisk med tanke på EU:s grundprincip

Artikel 12 är problematisk med tanke på Eus proportionalitets- och subsidiaritetsprincip. Då artikeln granskas bör det även tas i beaktande att alla ärenden som berör kulturpolitik medvetet har lämnats utanför grundfördraget. I alla de länder som undertecknat detta upprop så är biblioteksersättningen en kulturpolitisk fråga.

Artikel 12 kan ha oförutsedd inverkan på framtiden

Det är omöjligt att veta hur litterärt skapande kommer att utvecklas. Därför går det inte att veta vad den allmänna ersättningsrätten som nu skulle tillfalla förläggarna i framtiden skulle innebära.

Lagstiftningsmässigt är alla EU-länder olika. Alla medlemsstater har olika principer för hur upphovsrättsersättningar fördelas och hur upphovsmakarna garanteras en skälig inkomst. Alla länder har rätt att bestämma över den nationella kulturens utveckling. Små språkområden är extra utsatta och kräver särlösningar som uppstått genom kulturpolitiskt strategiska beslut som byggts upp och prövats under många år.

De nordiska och baltiska organisationerna som bevakar upphovsmakarnas rättigheter ber EU-parlamentarikerna att hörsamma detta upprop och underkänna DSM-direktivets artikel 12.

Om det är omöjligt att ta bort artikel 12 så måste medlemsländerna ges rätt att själva få avgöra om dess implementering, så att upphovsmakarnas rätt till sina egna verk inte försvagas.

Finlands svenska författareförening har undertecknat uppropet.