Den kreativa branschens ställningstaganden om införandet av en kombinationsförsäkring under regeringsperioden 2023–2027

Regeringen Orpo genomför nu flera reformer av socialskyddet som även berör yrkesverksamma inom de kreativa branscherna, samt personer som arbetar i olika oregelbundna former av anställning. Den parlamentariska kommittén för social trygghet beslöt vid slutet av förra riksdagsperioden att främja införandet av en enhetlig grundtrygghetsförmån, och detta mål är även en del av regeringen Orpos program.

Förtydligandet och harmoniseringen av olika förmåner kan gynna också yrkesverksamma inom kultursektorn, förutsatt att reformerna genomförs med hänsyn till branschens särdrag. Behovet av att ta hänsyn till dessa särdrag gäller även vid förberedelserna för kombinationsförsäkringen. Samtidigt är det viktigt att även justera kriterierna för andra förmåner och inkomstrelaterat skydd så att särdragen inom konst, kultur och de kreativa branscherna beaktas och att incentivfällor avskaffas målmedvetet.

Enligt regeringen Orpos program planerar regeringen att beakta dessa särdrag: regeringen förbereder en kombinationsförsäkring för att ”förbättra den sociala tryggheten för personer som är både företagare och löntagare”. Regeringen kommer också att ”som en del av reformen av den sociala tryggheten lösa problemen i anslutning till social- och utkomstskyddet för de som är verksamma inom den kreativa sektorn. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frilansarnas ställning”.

För att uppnå målen i regeringsprogrammet krävs att man erkänner existerande utkomstproblem hos yrkesverksamma inom konst, kultur och den kreativa branschen, samt hittar fungerande lösningar. Detta uppnås bäst i samarbete med de berörda varför representanter från ovannämnda grupper fortsatt bör delta i beredningen av reformerna.

Detta dokument behandlar utvecklingen av socialskyddet under regeringsperioden 2023–2027. Långsiktiga mål har således avgränsats utanför dokumentets omfattning.

Kombinationsförsäkring

I vårt samhälle arbetar en växande grupp människor som får sin utkomst både som löntagare och som företagare, beroende på vilket slags arbetsförhållande som erbjuds, och som för närvarande har möjlighet till heltäckande arbetslöshetsförsäkring. Vissa inkomster täcks inte av någon försäkring alls. En karaktäristisk egenskap för denna inkomststruktur är att arbetsmängd, arbetslängd, tidpunkt och ersättning är mycket svåra att förutse. Utöver det bidrar inte stipendiearbete till att uppfylla arbetsvillkoret, trots att stipendier för många yrkesverksamma inom den kreativa branschen är en central del av utkomsten.

Det nuvarande arbetslöshetsskyddet bygger på en uppdelning mellan arbetslösa, anställda och företagare. Rätten till arbetslöshetsersättning tillkommer en arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete. En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsersättning för den tid som hen arbetar som heltidsföretagare.

En person anses vara heltidsföretagare om arbetsmängden i verksamheten är så stor att den hindrar personen från att ta emot heltidsarbete. Gränsdragningen mellan deltids- och heltidsföretagare orsakar för närvarande tolkningsproblem, särskilt inom den kreativa branschen. Detta leder till att många åläggs status som heltidsföretagare, trots att de inte själv anser sig vara det. Därefter kan personen endast omfattas av arbetslöshetsskyddet om hen kan bevisa att företagandet upphört, eller om personen varit i heltidsarbete i minst sex månader, som inte är relaterat till företagandet eller det egna arbetet. För att en kombinationsförsäkring ska uppfylla sitt syfte måste personer som, beroende på de erbjudna uppdragen, arbetar både som anställda och företagare kunna lita på att de vid eventuell arbetslöshet har rätt till arbetslöshetsersättning.

Kombinationsförsäkringen skulle kunna förbättra situationen för personer som

• har inkomster både som löntagare och som företagare

• för närvarande inte uppfyller arbetsvillkoren vare sig som löntagare eller företagare

• skulle uppfylla arbetsvillkoret om allt förvärvsarbete kunde räknas ihop, oavsett om personen arbetat som löntagare eller företagare.

Kombinationsförsäkringen löser alltså inte de problem som uppstår för personer vars arbetsinsats inte är tillräcklig för att uppfylla arbetsvillkoret, eller som av någon annan anledning faller utanför systemet. Även om kombinationsförsäkringen är ett steg i rätt riktning, löser den under inga omständigheter samtliga försörjningsutmaningar för yrkesverksamma inom konst, kultur och de kreativa branscherna. Därför är det viktigt att även åtgärda andra brister i trygghetssystemet.

Nödvändiga åtgärder:

Tillräcklig finansiering för kombinationsförsäkringen måste säkerställas så att försäkringsavgifterna inte blir för höga för personer med oregelbundna eller låga inkomster. Detta kräver tillräckliga inkomster av försäkringsavgifter och statligt deltagande för att täcka kostnaderna, eftersom inkomsterna inte räcker för att täcka de årliga kostnaderna. De nuvarande FöPL-avgifterna är för dyra för en stor del av företagare inom den kreativa branschen, vilket minskar incitamenten för företagande. I första hand kan reformen dock genomföras kostnadsneutralt utan statligt deltagande.

Vid ackumulering av arbetsvillkoret måste allt arbete beaktas, även det arbete inom konst, kultur och den kreativa branschen där inkomster kommer från till exempel stipendier. Modellen bör vara flexibel så att den fungerar ändamålsenligt för personer inom den kreativa branschen med flera oregelbundna inkomstkällor. Här är det skäl att påpeka att den här slags kombinationen av olika arbeten även sprider sig till andra delar av arbetsmarknaden utanför den kreativa branschen.

Det måste säkerställas att den som tecknar en kombinationsförsäkring också omfattas av försäkringsskyddet. Tolkningen av begreppet deltidsföretagare måste förtydligas i arbetslöshetsmyndigheternas tolkningsanvisningar, och det bör säkerställas att en person som arbetar samtidigt både som löntagare och företagare inte förlorar sin rätt till ersättning. Beslut måste baseras på så noggrann information som möjligt om personens faktiska sysselsättning.

Aktivitet får inte bestraffas och incentivfällor måste avskaffas. För närvarande klassificeras yrkesverksamma inom de kreativa branscherna lätt som heltidsföretagare på ett sätt som hindrar dem från att få arbetslöshetsersättning, trots att personen i verkligheten är arbetslös och utan inkomst. Blotta existensen av ett företag eller mottagande av tillfälliga uppdrag får inte leda till att arbetslöshetsersättningen nekas. Denna incentivfälla måste avskaffas så att alla olika arbetstillfällen är värda att tas emot.