Målet med den litteraturpolitiska redogörelsen bör vara en finländsk boklag

Inför riksdagsvalet 2023 lyfte författarorganisationerna och förläggarföreningen tillsammans upp behovet av en utredning av läget på det finländska litteraturfältet. I och med stora förändringar inom bokbranschen, en omfattande digitalisering och det som kan kallas en läskris, är det motiverat att titta närmare på vilka följder det här har för den inhemska litteraturen och för hela Finland.

Det är en ambitiös utredning som 23.4.2026 presenterats av utredningspersonen Markus Leikola och undervisnings- och kulturministeriet (Utredning om bokbranschen i Finland, Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2026:22). På 160 sidor har man fått in en verkligt bred genomgång av allt från ordkonst till bokbussar. FSF är tacksam för att denna utredning har gjorts och applåderar det gedigna material som utgör en både givande och lärorik läsning. Nästa steg är att omvandla redogörelsens åtgärdsförslag till handling. Här är FSFs syn på prioriteringar och utvecklingsförslag.

Utredningen är en del av de fortsatta åtgärderna i den kulturpolitiska redogörelsen och är den första i sitt slag. Dess syfte är att skapa en helhetsbild av bokbranschen, litteraturen och till tillämpliga delar av läsandet i Finland. Utredningen har vissa brister i beskrivningen av läget för den finlandssvenska skönlitteraturen. FSF inser att det är svårt att inkludera alla nyanser som gäller för det finlandssvenska litteraturfältet men det är viktigt för oss att poängtera att den svenskspråkiga litteraturen i Finland är en del av nationallitteraturen och har klarat sig främst tack vare de stöd som finns på ministerie- och myndighetsnivå. En minoritet klarar sig inte utan ett starkt stöd av majoriteten. Utredningen skiftar fokus till de finlandssvenska fonderna och deras stöd, dels med missvisande siffror. Det är inte alls varannan författare som får stöd av Svenska kulturfonden. Beviljningsprocenten är runt 20 % och konkurrensen med andra ord lika hård som hos många av de finskspråkiga stiftelserna och fonderna.

FSF anser att målet med den litteraturpolitiska redogörelsen ska vara att det i Finland stiftas en boklag. En boklag skulle värna den inhemska litteraturen och med det framtiden för de inhemska språken. Det är författarna som dokumenterar och utvecklar det skrivna språket. Det finns goda skäl att idag vara orolig för hur en kvalitativ dokumentation av vår sinnevärld garanteras också i framtiden. Modell går att ta från Norge som sedan år 2023 haft en egen boklag. Boklagen inkluderar viktiga moment som kan garantera författarna en skälig ersättning för deras arbete.

I samband med att Finland ratificerade DSM-direktivet, preciserades upphovsrättslagstiftningen med viktiga moment om upphovsrättsinnehavares rätt till skälig ersättning och tillräcklig information om försäljning och användning av verk. Denna lagstiftning fullföljs inte idag och rapportens åtgärdsförslag 16: ”Lukuaikapalveluista saatujen tekijäoikeustulojen informaation läpinäkyvyyden parantaminen”, kunde åtgärdas genom att i en särskild boklag etablera den inhemska litteraturens mervärde i det aktuella kulturpolitiska klimatet som inte behandlar den enskilda upphovspersonen rättvist.

FSF vill prioritera åtgärdsförslaget som gäller mervärdesskattesatsens storlek för böcker, samt på den låneersättning som tillfaller upphovspersonerna då deras verk utlånas på bibliotek (åtgärdsförslag 8: ”Kirjojen sekä eräiden korvausten arvonlisäverotuksen uudistaminen”).

I dag betalar finländska läsare och bokköpare moms på böcker – både fysiska och elektroniska – vilket inte bara gör läsning dyrare, utan också sänder fel signaler om hur vi värderar bildning och kultur. Sedan 1 januari 2025 höjdes bokmomsen från tidigare nivå till 14 % (från 10 %) och är formellt 13,5 % från början av 2026. Att Finland nu har Europas högsta bokmoms signalerar politiska prioriteringar där böcker – vår främsta källa till kunskap och demokratisk bildning – räknas som en lyxvara för dem som har råd att konsumera lite extra. Det är speciellt olyckligt i en tid där många tecken visar att vi befinner oss i en läskris. Under 2022 drev EU genom en lag som gjorde det möjligt för varje medlemsland att sänka sin bokmoms till noll procent. Att ta bort momsen helt på böcker kan ha flera positiva effekter. Det skulle direkt sänka bokpriserna och göra böcker mer tillgängliga för fler, särskilt barnfamiljer och låginkomsttagare. Det skulle också signalera att Finland är ett land som ser litteraturen som en viktig del av demokratibygget och medborgarnas språkliga och kulturella identitet, att bildning är en resurs som är värd att satsa på i ett allt mer osäkert världsläge. Under 2025 sänkte den danska regeringen landets bokmoms till noll, vilket beräknas kosta den danska staten cirka 330 miljoner danska kronor per år i uteblivna skatteintäkter, enligt beräkningar gjorda av danska Kulturministeriet. Man räknar med att detta uppvägs av sociala och kulturella vinster genom högre läsnivåer och en livskraftigare bokmarknad. Samma kan ske i Finland, som efter Danmarks reform nu har Europas högsta bokmoms. Det är en skam för ett land som tidigare kunde stoltsera med sin läsande befolkning. Vi hör fortfarande till toppskiktet i Europa när det kommer till bibliotekslån, men detta är samtidigt en signal om att böcker i Finland är för dyra. Att slopa bokmomsen helt i Finland skulle kosta mellan 50 och 60 miljoner euro i förlorade skatteintäkter per år, vilket skulle kompenseras av ökande lönsamhet i branschen och fler arbetstillfällen. Det vore också ett sätt att bromsa den snabba utvecklingen där ljudboksmarknaden riskerar att urholka författarnas inkomster. Genom att styra fler personer till fysiska bokhandlar stöder man inte bara författarna, utan även bokhandlare runt om i landet. Vi är alla överens om att vi ser en oroande utveckling där läskunnigheten sjunker och vi blir allt mer sårbara för falska nyheter. Finland befinner sig i en läskris. Därför bör vi slopa bokmomsen nu.

FSF vill särskilt poängtera hur viktigt det skulle vara att i någon form återinföra stödet till kvalitetslitteratur med liten upplaga (åtgärdsförslag 7: ”Valikoivan automaattituen (VAT) perustaminen vähälevikkisen kirjallisuuden hankintaan kirjastoille”). Undervisnings- och kulturministeriet beviljade de allmänna biblioteken stöd för anskaffning av kvalitetslitteratur med liten upplaga under åren 1985–2023. Stödet slopades 2024.

Undervisnings- och kulturministeriet anvisade årligen stöd till de allmänna biblioteken för anskaffning av litteratur med liten upplaga. Alla kommuner i Finland förutom Åland var berättigade till stödet. Stöd beviljades till kommunerna i enligt med deras invånarantal. Med hjälp av stödet kunde de allmänna biblioteken utöka och göra sina samlingar mångsidigare samt bredda utbudet för läsarna. Stödet var särskilt viktigt för minoritetslitteratur så som den svenskspråkiga.

Det kommunvisa anslaget för inköpsstödet varierade mellan cirka 2 000 och 11 000 euro och bestämdes utifrån kommunens invånarantal. Med anslaget kunde biblioteken skaffa litteratur till sina samlingar från en förteckning över verk med cirka 700 titlar, som omfattade skönlitteratur, facklitteratur och lättläst litteratur för barn och vuxna som publicerats i Finland. I små kommuner har stödet kunnat utgöra 10 – 30 % av budgeten för bokanskaffningar. Det har alltså haft betydelse för antalet nya böcker dessa bibliotek har kunnat anskaffa under året. Stödet har inte bara haft en kvantitativ betydelse, utan också en kvalitativ. Det har hjälpt biblioteken att erbjuda ett mångsidigare utbud, vilket är en viktig del i bibliotekens uppdrag när det gäller att bland annat främja läskunnighet, bildning och yttrandefrihet. Att biblioteken kan erbjuda ett brett utbud är viktigt, både för den mångsidiga läsningen och förståelsen, men också för förlagens utgivning. Finskspråkiga kommuner kunde satsa på att köpa åtminstone några titlar av den svenskspråkiga litteraturen och de tvåspråkiga kommunerna med svenska som minoritet har kunnat komplettera sina svenska samlingar med stödet. Inköpsstödet hade en större betydelse än sin storlek.

Då FSF år 2024 frågade bibliotekarierna hur de använt litteraturstödet svarade de så här:

• Inköpsstödet ger utrymme för att köpa in lite mer udda böcker som annars inte skulle köpas in.
• En stor del av vårt inköpsstöd använder vi till böcker för barn och ungdom.
• Vi brukar även emellanåt köpa in en klassuppsättning av någon viss titel, det uppskattas av skolorna som ibland vill jobba med en viss bok och låta alla elever ha varsitt exemplar.
• Viktigt också för att kunna tillgodose specialgruppers behov; nyfinländare, integrationselever samt äldre i behov av LL-litteratur.

FSF ser att det finns skäl att prioritera förslaget om att utveckla stödet till biblioteken för anskaffning av kvalitetslitteratur med liten upplaga. Om det koncept som Leikola för fram i rapporten är det som kunde fungera bäst är svårt att säga ännu i det här skedet. FSF ser att bibliotekspersonalens röst är avgörande i det här utvecklingsarbetet.

FSF vill även lyfta upp dessa viktiga frågor från rapporten:

”Säätiöillä on keskeinen merkitys taiteen tukemisen volyymille sekä diversiteetille, joten on tärkeää säilyttää säätiöiden vapautus tuloverosta.” Systemet med de statliga konstnärsstipendierna är oerhört viktigt och rentav avgörande för att upprätthålla den finländska litteraturen. De statliga konstnärsstipendierna behövs också i framtiden och deras roll som garant för utvecklingen och bevarandet av de inhemska språken kan inte nog understrykas. Samtidigt finns det flera föreningar och stiftelser som använder sina medel till att stöda konst och kultur och vars roll blivit viktigare på grund av de nedskärningar som gjorts i statsbudgeten. Det vore kontraproduktivt och kortsiktigt att försämra stiftelsernas och föreningarnas möjlighet att förvalta sina medel långsiktigt och på det sättet stöda allmännyttiga ändamål.

Rapporten avslutas med att notera att artificiell intelligens och dess följder för den inhemska litteraturen ännu noggrannare borde utredas. Staten bör skydda sina nationalspråk och sina författare och det borde vara en självklarhet att upphovsrättslagstiftningen följs. Vi kan inte låta stora internationella tech-bolag med generativa AI-modeller göra vinst på de finländska författarnas bekostnad.

Det är av största vikt att en infocentral för den inhemska litteraturen grundas för att alla aktörer ska ha tillräckligt material för att fortsätta utveckla och värna den finländska litteraturen.

FSF vill slutligen samla några meningar från rapporten som beskriver läget för den inhemska litteraturen väldigt bra:

Pelkkä kieli ei riitä Pohjanlahden ylittämiseen: suomenruotsalaiset kirjailijat eivät muutamia poikkeuksia lukuun ottamatta ylitä julkisuuskynnytystä Ruotsissa pelkän yhteisen kielen tähden – ja näin on ollut pitkään.

Karkeasti voidaan todeta, että kirja, jonka painos on 2000 kappaletta ja hinta kirjakaupassa 30 euroa, ei vielä tuota kustantajalle voittoa. Käytännössä vasta tätä suuremmat painokset tuovat rahaa myös kustantajan liiketoiminnan kehittämiseen.

Suurin osa Suomen vuosittaisesta yli 8000 nimikkeestä tuotetaan tappiollisesti.

Kirjakauppojen määrä jatkaa hidasta laskuaan äänikirjan läpimurron ja pandemian jälkeen.

Kirjailijan status Suomessa on edelleen korkea, mutta kokonaistulonmodostus vaihtelee suuresti johtuen

• Eri tulolähteiden suuruudesta sekä näiden ajoittumisesta työprosessin eri vaiheisiin.
• Kirjan hinnan suuresta vaihtelusta, jossa tärkein tekijä on elinkaaren vaiheen mukainen hinnan vaihtelu.
• Kirjailijan tuotannon määrästä, julkaisutiheydestä ja valituista genreistä.

Voi sanoa, ettei ole olemassa kahta kirjailijaa, joilla olisi rakenteeltaan samanlainen ansainta. Tämän vuoksi kirjailijan ansiotasosta on vaikea tehdä yleisiä johtopäätöksiä.

Taloudellisen tulonsa maksimoimaan pyrkivän kirjailijan kannattaa pyrkiä ennemmin kirjoittamaan mahdollisimman hyvä kirja kuin mahdollisimman myyvä kirja, koska todennäköisyys vähintään tyydyttävään ansaintaan on huomattavasti suurempi saamalla apurahoja (hyvä kirja) kuin yltämällä euromääräisesti vastaavaan myyntiin (myyvä kirja).

Suomalainen lainauskorvausten ja e-aineistojen kirjastokäytön korvauksen arvonlisäverovelvollisuus on eurooppalaisittain harvinainen käytäntö. Keskusverolautakunta on ennakkoratkaisussaan 25.3.2025 (KVL:2025/14) käsitellyt asiaa ja näkee, että kyse on tekijänoikeusjärjestön tekijän puolesta käymästä komissiokaupasta, jossa on syntynyt spesifi transaktio ja siten oikeussuhde kirjaston ja tekijän välillä (koska korvaukset kohdistetaan yksilöidysti teoksittain ja lainoittain), valtio vain maksaa kirjaston puolesta budjetistaan korvauksen. Keskusverolautakunta ei ottanut huomioon sitä, että korvaus ei ole määräsuuruinen, vaikkakin lainojen määrä on perustana, sillä korvaus määräytyy laskennallisin perustein yhteispotista. Päätöksestä on myös valitettu ja se ei ole lainvoimainen. Tanskassa verohallinto on tehnyt alkuvuodesta 2026 päätöksen korvausten verottomuudesta (skat.dk 2026). Valtion rahan kierrättäminen kirjallisuuden lakisääteisen ja budjettiperusteisen tuen arvonlisäverona takaisin valtion kassaan ei vaikuta yleisesti ottaen perustellulta.