Återuppliva kulturbranschen!

10.05.2021 kl. 12:35
Nästa år minskar konstfinansieringen med 17,5 miljoner euro och året därpå med 23 miljoner euro. Nedskärningarna drabbar organisationsfältet och den fria konsten hårdare än vad politiker, som är vana vid att bolla med betydligt större penningsummor, kanske riktigt förstår.

Under coronatiden har branschen varit extra utsatt, samtidigt som Veikkaus vinst har rasat. Trots detta bestämde regeringen under sin halvtidsöversyn att förmånstagarna inte kompenseras i sin helhet för den uteblivna vinsten från penningautomatverksamheten.

Den här lösningen, som framställts som en avvärjningsseger, kan varken ses som rättvis eller förnuftig. Inom branschen råder en tämligen utbredd konsensus om att det ekonomiska beroendet av spelverksamheten bör avvecklas, och att finansieringen i framtiden bör vara en del av statsbudgeten. I den rapport som tidigare i år lades fram av en arbetsgrupp under ledning av Erkki Liikanen bedömde man att reformen kan genomföras från och med 2024. 

Själva tajmningen är likväl dålig, eftersom sparåtgärderna riskerar att leda till ännu värre följder än på 1990-talet. Enligt statistikcentralens siffror är kultur- och konstfältet ett av de värst drabbade serviceyrkena under pandemin. De fria konstnärerna och egenföretagarna har fått ta den största smällen, och de riktade coronabegränsningarna har inte underlättat situationen. Stänga först och öppna sist lyder mantrat som väljarna inte kommer att glömma i första taget.

Inbesparingarna började redan före halvtidsöversynen. Även det nordiska samarbetet drabbas av omfattande nedskärningar på upp till 20 procent. Som en direkt följd av detta minskar stödet bland annat till Nordiska kulturfonden samtidigt som Nordiska journalistcentret läggs ned helt och hållet. Beslutet känns symptomatiskt och väcker frågan om vilken referensgrupp vi vill tillhöra. Den nordiska kontexten ger oss åtminstone en möjlighet att granska kulturens betydelse. En undersökning som gjordes av Nordiska kulturrådet visade att Finlands krisstöd till kulturen fram till slutet av 2020 var det minsta i Norden. Även i normala fall riktar de andra nordiska länderna ett större och bredare stöd till kulturen än Finland. Bland annat stöd den för yttrandefriheten och informationsförmedlingen så viktiga journalistiken årligen med 50–80 miljoner euro. Redan tidigare har Finland hamnat på efterkälken när det gäller kulturfinansisering, och nu riskerar klyftan att växa ytterligare.

Det är dags att initiera en principiell diskussion om konstens och kulturens roll i det finländska samhället. Länge har verksamheten som understötts av Veikkaus utgjort den finländska kulturens ryggrad. Samhället bygger på att vi agerar tillsammans och på gemensamma upplevelser som vi får genom konsten. Efter kristider bidrar kulturen till återuppbyggnadsarbetet genom att skapa samhörighet och mening.

Tiden är inne för investeringar och riktade stimuleringsåtgärder. Och då åsyftas inte vägar och fabriker, utan det handlar om att upprätthålla och återuppliva kulturen. På den punkten spelar den offentliga sektorns betydelse en central roll, på grund av Finlands befolkningsmängd och historia. Fram till idag har kulturens betydelse för ekonomin ständigt ökat. Enligt statistikcentralens siffror är konsten och kulturen ur ett nationalekonomiskt perspektiv en mellanstor bransch. År 2018 uppgick dess del av bruttonationalprodukten till ungefär 3,3 procent, och branschen sysselsatte 2019 nästan 120 000 personer. Multiplikatoreffekten syns i restaurang- och evenemangsbranschen, för att inte tala om i den regionala ekonomin. Dessutom är kulturen en viktig imagefaktor: det är inte torven som lockar turisterna till Finland.

Att understöda den så kallade marginella konsten är också ett direkt stöd till den konventionella dito, eftersom alla nya idéer föds i marginalen. Därför är det också så kortsiktigt att skära ner just där. Nya idéer skapar även kulturexport, som också ökat under på senare år. Faran är överhängande att det därmed blir svårare att klara sig i konkurrensen. Risken är att strukturer och nätverk som skapats och förädlats under decennier nu går förlorade.

Det handlar om en näringsverksamhet men framförallt är det fråga om själva finskhetens själ: igår, idag och förhoppningsvis även i framtiden. Staten och kulturen är uppbyggda av ord, bilder och toner, av fantasi och drömmar. Konsten bidrar till att skapa en känsla av samhörighet samtidigt som den också visar på skillnaderna. Konsten öppnar för samtal och dialog, skapar välbehag – och framförallt syresätter den oss. Utan konst finns egentligen ingenting. Om vi inte har en egen självständig och ibland även egensinnig kultur, ja vad skall jaktplanen då försvara?


Finlands svenska författareförening
Finlands Svenska Skådespelarförbund
Forum Artis
Grafia
Journalistisen kulttuurin edistämissäätiö
Kulttuuri-, mielipide- ja tiedelehtien liitto Kultti
Kuvittajat
Kääntäjien ammattiosasto KAOS
Lasten- ja nuortenteatterijärjestö Suomen Assitej
Lukukeskus
Nuoren Voiman Liitto
Sarjakuvantekijät
Suomen arvostelijain liitto, SARV
Suomen freelance-journalistit
Suomen Jazzliitto
Suomen Journalistiliitto
Suomen Kuvataidejärjestöjen Liitto
Suomen Kuvanveistäjäliitto
Suomen lastenkulttuurikeskusten liitto
Suomen sarjakuvaseura
Suomen Säveltäjät
Suomen Taidegraafikot
Suomen Taiteilijaseura
Suomen teatteriohjaajat ja dramaturgit STOD
Taide- ja kulttuurialan ammattijärjestö TAKU
Taidemaalariliitto
Taiteen edistämiskeskuksen asiantuntijaelin Taideneuvosto
Taiteilijajärjestö MUU
Teatterikeskus
Tutkimusyhdistys Suoni
Valokuvataiteilijoiden liitto