Konstnärernas arbetsskydd är fortfarande bristfälligt

Det existerande inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet baserar sig på en distinkt indelning i arbetslösa, arbetstagare och företagare. I en sådan indelning faller de som är yrkesverksamma inom konst- och kultursektorn lätt mellan maskorna i skyddsnätet eftersom det är typiskt för sektorn att inkomsterna erhålls från flera olika källor. En del av dessa inkomstkällor täcks som det nu är inte av någon försäkring. Att till exempel vara stipendiefinansierad bidrar inte till att öka inkomstrelaterade förmåner, trots att stipendierna för många av dem som är verksamma inom konst- och kultursektorn är en central del av utkomsten.

Om inte förr så uppdagades det under covidepidemins massarbetslöshet hur icke-täckande det inkomstrelaterade stödet är för dem som är yrkesverksamma inom konst- och kultursektorn och som redan sedan tidigare befinner sig i en utsatt position. Det här dokumentet sammanfattar åtgärder som skulle förbättra arbetslöshetsskyddets största problem för dem som sysselsätter sig oregelbundet och otypiskt såväl inom den kreativa sektorn som i ett vidare perspektiv.

En kombinationsförsäkring löser inte största delen av de problem som anknyter till arbetslöshetsstödet

En kombinationsförsäkring har föreslagits som en lösning på problemen. En sådan försäkring skulle förbättra situationen framför allt för dem som

– får inkomster både av lönearbete, stipendier och företagarverksamhet

– inte för tillfället uppfyller löntagares eller företagares arbetsvillkor utvärderade separat

– skulle uppfylla arbetsvillkoret ifall allt arbete kunde räknas ihop.

Kombinationsförsäkringen löser inte utkomstproblemen för dem vilkas arbete inte räcker till för att uppfylla arbetsvillkoret eller som av någon annan orsak faller utanför systemet. Enligt den föreslagna modellen kommer kombinationsförsäkringen att bli en ganska dyr produkt. Därtill är den verkliga möjligheten för dem som klassificeras som företagare eller personer som sysselsätter sig själva i sitt eget arbete att få arbetslöshetsskydd osäker och oklar eftersom det finns många brister i den arbetskraftspolitiska prövningen, något som också arbets- och näringsministeriet har påpekat i sin färska utredning (22.1 2026).

De ovan beskrivna utmaningarna berör en stor del av dem som är verksamma inom den kreativa sektorn medan den grupp som har nytta av kombinationsförsäkringen däremot är begränsad. Därför är det viktigt att åtgärda skyddsnätets övriga brister, framför allt tolkningen av arbetslöshetsskyddslagens 2:5 § och att möjliggöra bisysslor även som arbetssökande.

Förutom att man bör ta i beaktande konst- och kultursektorns särdrag är även socialskyddets allmänna villkor och nivå viktiga: en stor del av dem som är verksamma inom konst- och kultursektorn är låginkomsttagare eller befinner sig av andra orsaker i en utsatt position på arbetsmarknaden. Därför är möjligheten till jämkning av förmånerna och skyddade belopp samt bostadsbidrag speciellt viktiga för dem som arbetar inom sektorn. Nedskärningarna och försämringarna av socialskyddet drabbar i högsta grad konst- och kultursektorn. Till exempel avskaffandet av de skyddade beloppen syns redan nu som tilltagande osäkerhet och arbetslöshetsfällor: det är inte längre lönsamt att göra för sektorn typiska ströjobb eftersom även små inkomster leder till direkta bortfall i socialskyddet. I värsta fall är oregelbundet arbete förlustbringande.

Olika inkomstformer och olika sätt att sysselsätta sig bör granskas rättvist i den arbetskraftspolitiska prövningen och förmånshandläggningen

Ifall utkomsten förloras bör skyddsnätet bära även konstnärer och dem som är verksamma inom kultursektorn oberoende av det sätt på vilket yrket utövas och oberoende av möjlig företagarverksamhet. Ifråga om förutsättningarna för att få arbetslöshetsstöd bör man beakta konst- och kultursektorns särdrag, till exempel oregelbundna och svårt förutsägbara inkomster samt företagarverksamhet som bisyssla.

Typiska inkomster för konstnärer, sådana som upphovsrättsinkomster och stipendier, bör granskas rättvist i relation till hur andra typer av inkomster granskas som en del av förmånshandläggningen. Bara en liten del av de yrkesverksamma får en regelbunden, långvarig och tillräcklig utkomst av dessa inkomster.

Eftersom utgångspunkten är att arbetet är fragmenterat och den nödtorftiga utkomsten samlas ihop från olika källor är det viktigt att rätten till arbetslöshetsskydd förverkligas mellan arbetstillfällena. Beslutet att försämra flera olika förmåners skyddade belopp har obestridligt försämrat utkomsten för låginkomsttagare med oregelbundna inkomster inom konst- och kultursektorn. Förutom förlusten i pengar har borttagandet av de skyddade beloppen fört med sig avsevärd osäkerhet och arbetslöshetsfällor: att vara aktiv lönar sig inte alltid.

En central utmaning är den alltför rigorösa indelningen i arbetslösa, arbetstagare och företagare. I denna indelning klassificeras de som är verksamma inom konst- och kultursektorn ofta som heltidsföretagare vilket försvårar möjligheten att få socialskydd. Ibland motsvarar denna klassificering inte personens faktiska situation: hen kan klassificeras som företagare trots att hen inte ens har FO-nummer eller firmanamn. En situation i vilken det ur systemets synpunkt sett vore enklast att vara helt arbetslös uppstår alltför lätt. Denna arbetslöshetsfälla kan avskaffas genom att uppdatera kriterierna för arbetslöshetsförmånerna och den arbetskraftspolitiska prövningen så att kriterierna motsvarar aktuell verklighet.

I och med de nuvarande förmånskriterierna är det riskfyllt att grunda ett företag ifall man inte är tillräckligt säker på att man med företagarverksamhet kan få en tillräcklig utkomst mycket snart efter att man grundat företaget. Denna arbetslöshetsfälla bör avskaffas genom att precisera kriterierna för det allmänna stödet och den inkomstrelaterade dagpenningen så att existensen av ett företag eller att myndigheten utgår från att den sökande ägnar sig åt företagarverksamhet inte leder till att socialskydd nekas eller till andra försvagningar. Besluten bör basera sig på så noggrann information som möjligt om personens verkliga arbetssituation och arbetsmängd. Man bör inte bestraffas för aktivitet.

Arbete, att söka arbete och annan aktivitet bör alltid löna sig även inom konst- och kultursektorn

Arbetslöshetsskyddets nuvarande kriterier ger ett motstridigt intryck: den nordiska modellen för arbetskraftsservice förutsätter att den arbetslösa är aktiv, men å andra sidan kan för mycket aktivitet tolkas som att arbetslösheten tagit slut eller som ett hinder för att vara tillgänglig för arbetsmarknaden varefter det inte går att få arbetslöshetsskydd. Samtidigt kräver att en företagares arbetslöshet kan sluta uttryckligen aktiv möda: företagaren måste själv försöka få kunder och andra inkomster via sitt företag.

Att vara aktiv bör inte leda till förlorade förmåner innan arbetssökandet lett till resultat och man istället för arbetssökande blir arbetstagare. Att söka arbete utan att ha inkomster är inte i sig verksamhet som görs i syfte att få inkomster och sådant här arbetssökande är inte heller ett hinder för att ta emot ett heltidsarbete.

Det är vanligt inom konst- och kultursektorn att man under de perioder man inte har inkomster måste anstränga sig rätt mycket för att få nästa stipendium, tillfälliga uppdrag eller beställning. Den arbetssökande vet inte alltid ens själv om följande arbete kommer att utföras som arbetstagare eller mot räkning, det vill säga om hen kommer att vara företagare eller inte.

Speciellt svårt är att till och med konstnärlig verksamhet som inte ger inkomster kan tolkas som att arbetslösheten tagit slut eller att personen ifråga inte är tillgänglig för arbetsmarknaden. Ofta klassificeras detta slag av verksamhet som att sysselsätta sig i sitt eget arbete, vilket är ett koncept som definieras på många sätt mycket otydligt. För övriga arbetslösa påverkar skrivande, målande eller komponerande typiskt inte behandlingen av förmåner – då det gäller konstnärer är det annorlunda.

Konstnärer måste även när de är arbetslösa få producera färska arbetsprover på sitt konstnärliga kunnande för att ha möjlighet att få arbete i fortsättningen. Förmånshandläggningen måste kunna identifiera konst- och kultursektorns särdrag. Det kan inte vara så att att det i praktiken är ytterst svårt eller till och med omöjligt för konstnärer att klassificeras som arbetslösa trots att både arbete och inkomster helt saknas. Därför är det centralt viktigt att få till stånd tydliga och transparenta kriterier för utkomstrelaterad verksamhet.

Kombinationsförsäkringen baserar sig på företagares möjlighet att få arbetskraftspolitiska utlåtanden som förordar möjligheten att få arbetslöshetsskydd. I takt med att företagarverksamhet blir allt vanligare blir detta allt mera centralt. Därför är det mycket viktigt att den arbetskraftspolitiska prövningen görs rätt, att motiveringarna är tillräckligt täckande och att möjliga fel kan identifieras och korrigeras effektivt. Prövningen är dock många sätt problematisk ur företagarnas synpunkt sett, vilket också framgår av arbets- och näringsministeriets färska utredning (22.1.2026). Därför tycker många företagare att de inte har nytta av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Förtroende finns inte heller för att utredningens möjliga brister kunde korrigeras genom det nuvarande besvärsförfarandet. Således försvagar den arbetskraftspolitiska prövningen och bristerna i besvärsförfarandet väsentligt hur kombinationsförsäkringen fungerar.

Man borde kunna ansöka om ändring i den arbetskraftspolitiska prövningen av någon annan instans än UF-centret så att felen med större säkerhet skulle identifieras och rättas.

Konkreta åtgärder för att korrigera arbetslöshetsskyddets problem:

1. Man bör säkerställa att även personer som förenar lönearbete, eget arbete och företagande har möjlighet till arbetslöshetsskydd.

– Koncepten ”företagande som bisyssla” och ”personer som försörjer sig genom eget arbete” bör förtydligas i arbetslöshetsmyndigheternas tolkningsregler.

– Förutom sex månaders heltidsarbete behövs även regler som bättre beskriver deltidsarbete och vilken mängd lönearbete som överskrider kriterierna för företagande som bisyssla.

– Det behövs tydliga och transparenta kriterier för vad företagande som bisyssla är, kriterier som inte baserar sig på heltidsarbete eller studier.

– För personer som klassificeras som sådana som försörjer sig genom eget arbete behövs tydliga riktlinjer enligt vilka att vara verksam i eget arbete innebär att sysselsättningen tagit slut och personen är arbetslös eller egenanställd som bisyssla –  hen har inte nödvändigtvis ett företag vars verksamhet kunde köras ner.

– Besluten bör basera sig så noggrant som möjligt på information om personens verkliga sysselsättningssituation. Man bör lita på det personen själv uppger.

– Man bör kunna lita på arbetskraftsservicens råd, anvisningar, och beslut och att myndigheten inte senare gör en för personen skadlig tolkning.

2. I tolkningen av intjäning av arbetsvillkor bör mångfalden av sätt att sysselsättas beaktas så att tolkningen fungerar ändamålsenligt för sådana personer inom den kreativa sektorn som får sina inkomster från flera olika och oregelbundna inkomstkällor.

– Utgångspunkten bör vara att man litar på personens egen anmälan om värdet av hens arbete och om tidpunkten då arbetet utförts.

– Istället för utbetalningsdatum för inkomsten bör man ta i beaktande tidpunkten då arbete som gett upphov till inkomsten gjorts.

– Kriterierna bör vara transparenta och förutsägbara.

3. Man bör inte straffas för aktivitet och arbetslöshetsfällorna bör avskaffas.

– Som det är nu så är det lätt hänt att de som är verksamma inom den kreativa sektorn klassificeras som företagare på ett sätt som hindrar att de får arbetslöshetsförmåner, detta även om personen ifråga de facto är arbetslös. Det vore viktigt att arbetslöshetsskydd inte skulle förutsätta absolut avsaknad av inkomster utan att även företagarverksamhet som bisyssla skulle vara möjligt som arbetslös, vilket också arbets- och näringsministeriet i sin färska utredning (22.1.2026) har påpekat.

– Att klassificeras som någon som försörjer sig genom eget arbete, att det finns ett företag, att personen ifråga försöker hitta inkomstkällor eller tar emot tillfälliga uppdrag får inte leda till att arbetslöshetsskydd helt nekas då personen ifråga de facto är delvis eller helt arbetslös.

– Arbetslösa personer som klassificeras som företagare eller som någon som försörjer sig genom eget arbete bör kunna leta efter utkomstmöjligheter så att det ses som arbetssökande och inte automatiskt som heltidsföretagande.

– För personer som klassificeras som företagare behövs tydligare kriterier då det gäller arbetssökande så att företagare kan förutse vad det betyder för deras arbetslöshetsskydd.

– Även arbetslöshetsfällan som ger upphov till att arbetstillfällen undviks bör avskaffas så att det lönar sig att ta emot allt arbete och personen ifråga då har arbete som bisyssla och förmånens nivå baserar sig på bisysslans mängd.

– Bisyssletolkningen av perioden efter ett stipendium borde göras utgående från den faktiska sysselsättningssituationen utan att det förutses att villkoret för sexmånaders anställning uppfylls i enlighet med arbetslöshetsskyddslagen 2:5.4.

4. Intensifiera samarbetet mellan den kreativa sektorns organisationer och den offentliga förvaltningen för att utveckla socialskyddet.

– Sätten på vilket kreativt arbete görs och detta arbetes gränsvillkor skiljer sig på många sätt från de allmänna bruken på arbetsmarknaden. Situationen inom sektorn förändras också snabbt. Därför behövs det kontinuerligt och regelbundet samarbete mellan representanter för den kreativa sektorn och den offentliga förvaltningen så att service- och förmånssystemet hålls ajour.

– Det mest effektiva sättet att intensifiera samarbetet vore en gemensam arbetsgrupp för organisationerna inom konst och den kreativa sektorn och den offentliga förvaltningen. Arbetsgruppen skulle behandla hur socialskyddet skall utvecklas ur sektorns synvinkel sett. Arbetsgruppen kunde grundas antingen som ett självständigt organ eller i samband med någon av de organ som representerar den kreativa sektorn.

5. Att möjliggöra ändringssökande till den arbetskraftspolitiska prövningen från annan instans än UF-centret.

– Det arbetskraftspolitiska utlåtandet är bindande i förhållande till arbetslöshetskassan och FPA:s beslut. Trots det kan man inte för tillfället ansöka om ändring till någon utomstående instans.

– Det beslut som kassan fattar kan överklagas till besvärsnämnden för social trygghet och efter det till försäkringsdomstolen. Det går inte att överklaga försäkringsdomstolens beslut till förvaltningsrätten. Det är emellertid svårt att få igenom dessa överklaganden i den nuvarande modellen om vars kärna – det vill säga det arbetskraftspolitiska utlåtandet som är bindande för beslutsprocessen – man inte kan överklaga. Det vore ofta skäl att rätta eller precisera själva utlåtandet så att beslut som fattats på basis av det kunde korrigeras.

– Den struktur som råder då det gäller att överklaga upprätthåller en situation i vilken det är speciellt svårt för den sökande att korrigera fel, detta i sin tur tär på systemets funktionalitet och rättvisa.

– Att göra det möjligt att överklaga den arbetskraftspolitiska utlåtandet skulle förbättra kvaliteten på utlåtandena och hjälpa myndigheterna att utveckla praxis ifråga om utlåtanden eftersom överklagningarna skulle hjälpa identifiera bristerna.

Följande instanser stöder dessa förslag till att utveckla arbetslöshetsskyddet (per 20.8.2026):

Audiovisual Producers Finland – APFI

Finlands svenska författareförening

Forum Artis

Språkexperter rf

Kopiosto rf

Kuvittajat ry

Music Manager’s Forum Finland rf

Musiikinedistämissäätiö MES

Näyttelijäliitto – Skådespelarförbundet ry.

Suomen freelance-journalistit

Journalistförbundet rf

Suomen Kirjailijaliitto

Suomen kääntäjien ja tulkkien liitto – Finlands översättar- och tolkförbund

Suomen Musiikintekijät

Suomen Muusikkojen liitto

Finland dramatiker och manusförfattare rf

Finlands tonsättare

Konstnärsgillet i Finland

Finlands facklitterära författare rf

Taide- ja kulttuurialan ammattijärjestö TAKU ry

Målarförbundet

Evenemangsindustri rf

Fackförbundet för teater och media Finland, Teme

Teosto

Visuaalisen viestinnän suunnittelijoiden järjestö Grafia