Utlåtande om kulturarvsstrategin
30.08.2022
FSF ser det som någonting positivt att en kulturarvstrategi utarbetas i Finland. Målen och de politiska riktlinjerna i strategin är tyvärr ganska vaga. En konkret vägkarta behövs.
Utarbetandet av kulturarvsstrategin ingår i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering (2019).
Bibliotek och böcker nämns i kulturarvsstrategin vilket är positivt. En insikt om att böcker inte uppstår ur intet saknas tyvärr och författare nämns inte alls. Ett kulturarv är inte statiskt utan tvärtom utvecklas hela tiden. Ett fungerande samhälle som vill värna om sitt kulturarv och idka kulturfostran måste ge författare en möjlighet att leva på sitt författarskap. I ett litet land samt i små minoriteter är det här särskilt viktigt. Författare måste ges möjligheten att skapa morgondagens kulturarv. I dagens samhälle borde det här vara en självklarhet vilket det tyvärr inte är.
En stor och självklar del av kulturarvsfostran av kommande generationer är att ge dem böcker som handlar om oss, vårt kulturarv och historia. Författare förvaltar nationalspråken och utvecklar dem. Böcker fungerar även som vägvisare för att förstå andra. Forskning visar att de barn som läser böcker visar mera empati gentemot sina medmänniskor, sin omgivning och djur. Böcker visar vem vi är och vart vi är på väg. Böcker finns inte om vi inte har författare.
Önskvärt vore att beslutsfattare genom strategin skulle förstå kulturarvet och dess betydelse för människors välmående samt för ekonomin.
Då man diskuterar Finlands kulturarv skall det finlandssvenska arvet och dess betydelse för kulturarvet och de västerländska värden i vårt samhälle få utrymme. I utkastet till strategi nämns det finlandssvenska endast i förbifarten tillika som man diskuterar de olika finska dialekterna.
En strategi utan en handlingsplan är enbart ett papper. Om man vill nå målen skall det finnas en handlingsplan.
Ett brett fortsatt deltagande skulle vara önskvärt. Strategin borde även påverka andra beslut som tas i vårt samhälle. En ödesfråga för konstnärer och författare är hur socialskyddet för dem ordnas. Även i de arbetsgrupperna borde man ta i beaktande att för ett levande kulturarv behöver vi ett socialskydd som ger författare och andra konstnärer med atypiska jobb en möjlighet att idka sitt yrke.